Home

Indiens demokrati i fara

14.02.20 Editorial
Utskriftsvänlig version

Medborgarskapet – nyckeln till alla rättigheter – angrips nu av Indiens regering. De senaste månaderna har tusentals människor frihetsberövats och dussintals dödats i den protestvåg som sveper över landet efter regeringens angrepp på den indiska demokratins grundvalar.

Premiärminister Narendra Modis regeringsparti BJP gör nu snabbt verklighet av sin historiska dröm och ersätter den sekulära demokratin med en auktoritär etnonationalism där det inte finns plats för muslimer, oliktänkande, medborgerliga friheter och demokratiska rättigheter, inklusive fackliga rättigheter (på engelska).

I december tvingade regeringen igenom en ny medborgarskapslag, CAA, som formellt stigmatiserar muslimer genom att erbjuda ett snabbspår till medborgarskap åt icke-muslimer från grannländerna Pakistan, Bangladesh och Afghanistan, som anlänt till Indien före 2015. Lagändringen föregicks av ett presidentdekret som upphävde den grundlagsskyddade politiska självständigheten för den huvudsakligen muslimska delstaten Jammu och Kashmir och införde direktstyre från Delhi. Regeringen förflyttade raskt tusentals extratrupper till vad som redan var ett av världens mest genommilitariserade områden, gjorde massarresteringar, stängde av internet och telekommunikationer, införde ett paralyserande utegångsförbud och förbjöd internationella observatörer. Undantagstillståndet fortsätter.

CAA-lagen åtföljs av kontinuerliga försök att beröva tiotals miljoner människor deras medborgerliga rättigheter. Regeringen bygger egentligen bara vidare på ett prejudikat från delstaten Assam, där två miljoner invånare ströks ur medborgarregistren 2015. Den som inte kunde dokumentera sin identitet – och många är helt enkelt för fattiga för att ha tillgång till de nödvändiga arkiven – togs bort ur medborgarregistren och riskerar att frihetsberövas på obestämd tid och förlora alla rättigheter.

Regeringen nekar visserligen till att det skulle finnas några planer på att genomföra programmet nationellt. Men i december godkände den planerna för ett landsomfattande folkbokföringsregister kopplat till en folkräkning som skulle få precis det resultatet. Premiärministern påstår att det inte finns några massförvar i Indien, när det i själva verket finns minst tio i olika delar av landet (sex i Assam) och nya är under uppförande.

Regeringen har svarat på protestvågen med dödligt våld och förtryck. Polisen har använt dödligt våld eller bara sett på medan beväpnade torpeder gått till brutalt angrepp mot demonstranter. BJP-ledare har ropat på ”hämnd” mot demonstranterna, krävt att de ”bränns levande” och ”skjuts som hundar”, och hotat att åtala dem för uppvigling under den nationella säkerhetslagen.

Proteströrelsen mot CAA-lagen och medborgarregistret har korrekt uppfattat försöken att definiera medborgarskap utifrån religion som en mångfacetterad attack mot den sekulära grunden för indisk demokrati och den mest fundamentala rättigheten – rätten till rättigheter.

I BJP:s intolerans- och exkluderingsprojekt finns ingen plats för den solidaritet som är arbetarrörelsens universella grundval. Det är det historiska engagemanget för solidaritet och demokrati som gör vår rörelse så livskraftig. Och det är den som garanterar vår framtid. Fackföreningar i alla länder måste stå upp för den indiska proteströrelsen.

Kvinnor i Shaheen Bagh i Delhi har sittstrejkat dygnet runt utan avbrott sedan 15 december mot CAA-lagen och det landsomfattande folkbokföringsregistret.