PepsiCo-anställda i Pakistan talar ut: Därför behöver vi facket som företaget vägrar erkänna!

Samina Mehboob, medlem i facket: "Jag har jobbat som paketerare på PepsiCo FritoLay i elva år. 2008 ramlade jag ner från maskinen jag rengjorde och blev medvetslös. Jag låg på golvet i nästan två timmar innan jag fördes till sjukhus. Jag fick tio stygn i huvudet. Företaget betalade inga av vårdkostnader så alla mina sparpengar gick till behandling och mediciner. Efter fyra dygn var jag tvungen att börja jobba igen, för jag hade inte råd att vara utan lön. Jag vill att PepsiCo ska ha en sjukförsäkring för sina anställda."

Anwar Bibi, medlem i facket: "Jag har jobbat på avfallsavdelningen på PepsiCo:s FritoLay-fabrik i Lahore i fem år. Vi fick bara betalt när det fanns arbetsuppgifter att utföra. Jag kommer alltid till fabriken klockan fem på morgonen, för om jag är bara ett par minuter för sen får jag inget arbete eftersom någon annan kontraktsanställd kvinna som är på plats lite tidigare får jobbet istället för mig. Jag och de andra kontraktsanställda kvinnorna samlas vid fabriksgrindarna varje dag och undrar om vi ska få något jobb. Om vi inte får det har jag slösat bort min tid och måste betala hemresan. Företaget säger att det inte är deras problem - men vems ansvar är det i så fall?"

Khadim Hussain, medlem i facket: "Jag började jobba på PepsiCo 2009 och sedan dess har jag arbetat på osäkra villkor, utan att vara garanterad några arbetsuppgifter nästa dag. Jag har jobbat på olika avdelningar. De senaste tre åren har jag jobbat som lastare på returavdelningen. Jag har problem med ett ben och kan inte bära tungt, men arbetsgivaren struntar i det och låter mig jobba som lastare. Jag har klagat hos mina förmän många gånger, men inget händer. Sedan jag gick med i facket har arbetsgivaren gått på mig och erbjudit mig omplacering om jag går ur facket. Jag sa nej och min anställning är fortfarande osäker. Jag stödjer facket och kräver fast anställning!"

Kvinnliga arbetstagare har deltagit mycket aktivt i kampen för fackliga rättigheter på PepsiCo-fabriken i Lahore och demonstrerat regelbundet för fackligt erkännande och fast anställning. Ändå är de osynliga: i den senaste inspektionsrapporten från fabriken - från mars 2016 - nämns de inte ens. Däremot påpekas det i rapporten att endast 134 av de över 1 500 som arbetat på fabriken sista året var fast anställda.
Arbetarna slåss för sin fackförening, som godkändes officiellt och beviljades rätt att avtalsförhandla i juli. PepsiCo har svarat på kravet på rättigheter och erkännande med att trakassera och hota fackfunktionärer, övertala medlemmar att gå ur facket och skapa en falsk förening som motpart i förhandlingar.

KLICKA HÄR FÖR ATT SKICKA ETT PROTESTBREV TILL PEPSICO!