Likvidisering ger missnöjda investerare

Amerikanska tillverkaren av frukostflingor och snacks, Kellogg’s, har meddelat att företaget ska investera 70 miljoner USD i ospecificerade förbättringar i produktionen och investerarna vrålar av ilska. Reuters berättade 3 november (Kellogg’s cuts outlook after cutting too many jobs/Kellogg’s trimmar prognos efter att ha trimmat för många jobb) att företaget ”gjort alltför stora nedskärningar på senare tid, vilket lett till problem – bland annat med livsmedelssäkerheten – som det nu måste lägga ut stora summor på att fixa. Aktiekursen har därför fallit med nästan 7 %.”

Kellogg’s’ vd John Bryant sa enligt artikeln att ”företaget ’skurit ner i överkant’ och nu lägger om kursen och plockar in nytt folk i fabrikerna. Han sa att företaget dessutom förbättrar utbildningen av de anställda och samverkan med leverantörerna.

’De 70 miljonerna var en överraskning för (Wall Street). Men jag tycker det var helt rätt sak att göra,’ tillade han.”

Artikeln fortsätter med att beskriva videokonferensen med investerarna, där analytiker uttryckte chock och ilska. Följande citat läggs i munnen på en ursinnig analytiker från Deutsche Bank: ”Varför händer det här? Och varför insåg ni inte det här för till exempel nio-tio månader sedan när ni var här? Ju fler stenar man vänder på desto fler fula grejor verkar man hitta. Och det är häpnadsväckande att ett företag med Kellogg’s’ goda rykte faktiskt går igenom något sådant här.”

Varken företaget eller investerarna skulle förvånas om de läste vad de själva skrivit och deras minne sträckte sig längre än till sista kvartalsredovisningen.  I åratal har Kellogg’s sparat där man kunnat och skurit ner på investeringarna och outsourcat produktion till kontraktstillverkare och fabriker utan facklig organisation. Företagets årsredovisningar beskriver i detalj minst tio år av tveksamma sparåtgärder, men analytikerna läste aldrig bortom vinsten per aktie. De hejade på massakern mot investeringar och jobb och nu förfasar de sig över blodspillan.

I årsredovisningen för 1999 åberopade Kellogg’s minskade kapitalutgifter som en av ingredienserna bakom den tvåsiffriga tillväxten för vinsten per aktie. ”Köp!” sa analytikerna.

Låt oss nu hoppa framåt i tiden till årsredovisningen för 2011, som beskriver fem år när kapitalutgifterna – på redan rekordlåga 4,15 % av nettoomsättningen 2006 – sjönk till 3,82 % under 2010.

Men statistiken för minskade kapitalutgifter är inte hela sanningen. Den felande länken – systematisk outsourcing av tillverkning – dyker upp under ökade utgifter för posten ”ej uppsägbara kapital- och driftshyror”. Om det inte vore för den amerikanska lagens krav på redovisning av antalet anställda och företagets pensionsåtaganden skulle de anställda försvinna helt och hållet under posten ”Övriga kostnader för intäkternas förvärvande” – ett öde som dock drabbar de ”hyrda” arbetarna.

Investerarna häpnar över att företaget dragit ner på investeringarna och snålat in på tillverkningen! 2009 presenterade Kellogg’s stolt sitt nya slimmade produktionssystem, K LEAN, som ”strävar efter att optimera företagets globala tillverkningsnätverk, minska spill, utveckla bästa praxis på global nivå samt minska kapitalutgifterna.” Som väntat resulterade den ”slimmade” produktionen i problem med produktsäkerheten. Analytikerna gjorde glada miner så länge rapporterna inte hamnade på nyhetsplats i medierna. Och Kellogg’s kungjorde för femtielfte gången att aktieutdelningen skulle höjas. Facket varnade för säkerhetskonsekvenserna av uppsägningar, outsourcing och minskade investeringar. Men ingen lyssnade på det örat.

Nu är analytikerna upprörda över att 70 miljoner USD går till fabriker och utrustning – pengar som de anser tillhör aktieägarna. Men 70 miljoner USD är en droppe i havet jämfört med de aktieåterköp som företaget glatt redovisade för 2009, som för övrigt var ett år av produktåterkallelser:

”Vår styrelse godkände aktieåterköp för upp till 650 miljoner USD under 2009. Under 2009 betalade vi 187 miljoner USD för att köpa cirka 4 miljoner stamaktier. Den outnyttjade delen av det för 2009 godkända beloppet, alltså 463 miljoner USD, fördes över till nästa år och kan användas under 2010. Styrelsen har godkänt ytterligare ett aktieåterköpsprogram för upp till 650 miljoner USD, vilket innebär att aktieåterköp för sammanlagt 1,113 miljarder USD godkänts för 2010…”

I februari 2011 påträffades listeria i produkter som tillverkats på en fackligt ej organiserad fabrik i Georgien. Analytikerna höjde inte ett ögonbryn. Det var de 70 miljoner USD som öronmärkts för investering och utbildning – pengar som rätteligen var deras – som fick dem att vakna upp ur drömmen.

Att värdera investeringar och sysselsättning lägre än kravet på ”aktieägarvärde” kallas ibland för kortsiktighet. Exemplet Kellogg’s visar hur ”kort” har förkortats, från årsperspektiv till kvartalstänk till dagens aktiekurs. ”Varför insåg ni inte det här för till exempel nio-tio månader sedan?” Ögonblicklig tillfredsställelse kräver minnesförlust. Om du minns videokonferensen för sista kvartalet så var du inte där.