Kampen mot Europas auktoritära virus – fallet Ungern

Tio år har gått sedan Fidesz tog makten i Ungern och Viktor Orbán blev landets premiärminister. Sedan dess har EU-kommissionen ingripit direkt med medlemsstater (på engelska) hundratals gånger för att framtvinga nedskärningar i hälsovård, pensioner och a-kassa och främja privatiseringar av offentlig sektor samt begränsa den kollektiva förhandlingsrätten. Men EU-kommissionens ordförande kunde inte ens förmå sig till att nämna vare sig premiärministern eller hans regering vid namn när Ungern under täckmantel av coronakrisen 30 mars införde en ny lag som gör det möjligt för premiärministern att styra genom dekret på obestämd tid, upphäva befintlig lagstiftning och straffa journalister och andra kritiska mediaröster med upp till fem års fängelse.

Det är ingen slump att Orbáns senaste och mest allvarliga angrepp på den ungerska demokratin sammanfaller i tiden med coronapandemin. Nödlagen antogs visserligen skenbart som ett svar på coronakrisen. Men Orbán har utnyttjat pandemin för att genomdriva en rad dekret som inte har något samband alls med covid-19. Regeringen har beslutat om åtgärder för att reducera skatteintäkterna för kommuner som styrs av oppositionen och infört regler med vars hjälp anställningsskyddet i arbetsrätt och kollektivavtal kan kringgås på obestämd tid. Regimens rättsliga prioriteringar handlar för tillfället om att upphäva det juridiska erkännandet av transpersoner och klubba igenom en lag som i tio år hemligstämplar uppgifter om de statliga byggprojekt som gjort Orbán och hans kumpaner rika.

Orbán är inte den enda statschef som använder sig av pandemin för att driva igenom ett auktoritärt program: Trump i USA, det statsbärande partiet i Kina, Bolsonaro i Brasilien, Erdoğan i Turkiet och premiärminister Modi i Indien – alla utnyttjar de skickligt krisen för sina syften. Och det är länder av ojämförligt större global betydelse än Ungern. Men EU är världens näst största ekonomiska stormakt och säger sig i sin grundlag stå för demokrati, mänskliga rättigheter och faktiskt också solidaritet.

Orbán har i en följd av genomtänkta provokationer systematiskt byggt upp ett etnonationalistiskt auktoritärt system. Åtgärderna som vidtagits på vägen mot att styra genom nödlagar strider inte bara mot de ”värderingar” som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen diskret åberopat. De bröt allihop flagrant mot EU:s lagar och fördrag och internationella människorätt.

Här är en kort lista över några av Orbáns ”åtgärder”: riktlinjer som uppmuntrar till våld och diskriminering mot landets fattiga romska befolkning har införts. Oberoende medier har i princip avskaffats. Rättsväsendet har ställts under partiets kontroll. Det har blivit olagligt att söka asyl och att föra asylsökares talan. Migranter som frihetsberövats i en gränszon vägras mat. Organisationer som får ekonomiskt stöd från utlandet måste enligt lag registrera sig som ”utländska agenter”. En ny lag gör det möjligt att arbeta 400 timmar övertid per år utan att få ersättningen utbetald förrän efter tre år. Regeringen har parallellt med en folkomröstning med stor aggressivitet främjat en konspirationsteori som säger att invandring är en judiskfinansierad komplott för att avkristna Europa. Och grundlagen och vallagen har metodiskt ändrats för att ge partiet obegränsad makt. Varje gång Orbán angripit rättigheterna har EU backat. Europeiska folkpartiet EPP – som är det största partiet i EU-parlamentet och där von der Leyens tyska kristdemokrater CDU ingår – kan inte ens förmå sig till att utesluta Fidesz.

Den ständiga reträtten inför Orbáns allt häftigare angrepp på demokratin har gjutit nytt mod i partiet Lag och rättvisa i Polen, som sedan 2015 befäst sin makt över medierna och domstolarna. Med coronakrisen som täckmantel går nu landets regering vidare med det angrepp på kvinnors reproduktiva rättigheter som i lyckligare tider stoppades av massdemonstrationer. De auktoritära regimerna i Ungern och Polen stärker och skyddar varandra. Åtgärder mot det ena landet kan med dagens odugliga rutiner aldrig bli verkningsfulla. För att få effekt måste åtgärder vidtas mot de båda ländernas regeringar samtidigt.

I ett brev 1 april till ansvariga EU-myndigheter manade EFS’ generalsekreterare Luca Visentini till omedelbara åtgärder för att ifrågasätta nödlagen, inklusive en mer noggrann granskning av alla EU-bidrag till Ungern. Det initiativet förtjänar vårt stöd. Det kommer samtidigt som facket är överväldigat av coronakrisen och den ekonomiska kollapsen men är trots det viktigt, inte minst med tanke på de allt starkare auktoritära tendenser som måste bekämpas när världen försöker återhämta sig från pandemin.

EU-domstolens domar mot regeringen Orbán har hittills inte gett något resultat. Artikel 7-förfarandet för att frånta medlemsstater deras rättigheter kräver en bred uppbackning som idag inte finns. Och skadan på demokratin repareras inte av att en enstaka lag upphävs. Skadan går mycket djupare än så.

Sedan 2010 har eurozonens finanskris genererat en mängd nya mekanismer och institutioner för att ålägga och påtvinga medlemsstater åtstramningar. Varför skulle vi då inte kunna kräva nya mekanismer som effektivt stoppar det auktoritära viruset från att spridas? Facket kan förespråka exakt kalibrerade åtgärder för att isolera regeringen Orbán samtidigt som vi ger maximalt stöd åt de krafter som slåss för att försvara det snabbt krympande demokratiska rummet i Ungern.