Fack och civila samhällsorganisationer uppmanar till politisk mobilisering för att stoppa CETA

IUL, vårt internationella systerförbund för offentliganställda, PSI, och många fackföreningar på båda sidor av Atlanten - inklusive IUL-förbund - är några av de drygt 450 organisationer som i ett gemensamt brev uppmanat lagstiftarna att säga nej till CETA, frihandelsavtalet mellan EU och Kanada (klicka här för att läsa brevet på engelska och se hela listan på undertecknare).

Kanada och EU undertecknade avtalet den 30 oktober, som därmed till stora delar befinner sig i ett tillstånd av "provisorisk tillämpning". För att träda i full kraft måste det dock ratificeras av EU-parlamentet, Kanadas parlament och parlamenten i EU:s medlemsländer.

Det belgiska vallonska regionparlamentets motstånd mot CETA fördröjde det tidigare planerade undertecknandet, och därför utarbetades snabbt en modifierad version av avtalet - en så kallad "gemensam tolkningsförklaring" - som skulle mildra det utbredda folkliga motståndet. Tolkningsförklaringen struntar emellertid fullständigt i den berättigade oro som fått miljontals människor i Kanada och EU att demonstrera mot avtalet. Inte heller innebär den att det i grunden odemokratiska CETA förvandlas till det "framstegsvänliga handelsavtal" som förespråkarna talar sig varma för.

CETA är och förblir "ett investeringsavtal inbäddat i ett heltäckande avregleringsprojekt" - med eller utan tolkningsförklaringen. Förklaringen innehåller till exempel följande skrattretande påstående: "CETA innebär inte att utländska investerare kommer att behandlas mer fördelaktigt än inhemska investerare. CETA ger inte företräde för det system av investeringsdomstolar som inrättas genom avtalet. Investerare kan välja att istället vända sig till respektive lands domstolsväsende." Fast i själva verket har ju de transnationella investerarna alltid kunnat använda sig av de nationella rättssystemen. CETA:s investeringsdomstolar för lösning av tvister mellan investerare och stat var ökända redan i sin ursprungliga utformning och skapar ett parallellt rättssystem som endast det transnationella kapitalet har tillgång till.

I tolkningsförklaringen konstateras högtidligt att "CETA värnar om EU:s, medlemsländernas och Kanadas möjlighet att lagstifta och tillämpa sina egna lagar och bestämmelser som reglerar den ekonomiska aktiviteten i allmänhetens intresse, för att uppnå legitima politiska mål..." Den "tolkningen" är endast en upprepning av avtalstextens befintliga skrivning, som bekräftar rätten att lagstifta - en rättighet som dessutom är förankrad i traditionell internationell människorätt och inte behöver bekräftas i ett handelsavtal. Men enligt CETA-avtalet "värnas" staternas rätt att lagstifta endast så länge lagar och regelverk "inte diskriminerar" mot utländska investerare, och inte är "betungande" för företagen, och medborgarna är beredda att betala när lagstiftarna väljer att skydda samhällsintresset. Om en transnationell investerare överklagar åtgärderna är det investeringsdomstolen som avgör huruvida "indirekt expropriering" föreligger. Detta fastställs i en "faktabaserad utredning där hänsyn bland annat tas till: den omfattning i vilken åtgärden eller raden av åtgärder innebär en störning av tydliga, rimliga investeringsgrundade förväntningar" (CETA, bilaga 8A, där "parterna konstaterar att expropriering kan vara direkt eller indirekt").

Angreppet på demokratiska styrelseformer inskränker sig inte heller till den uppiffade mekanismen för lösning av tvister mellan investerare och stat. Hela avtalet genomsyras av de transnationella investerarnas expansionslust, inte minst kapitlen om offentlig upphandling, nationell reglering, immaterialrätt och finansiella tjänster - områden som inte nämns med ett enda ord i tolkningsförklaringen.

CETA är allt annat än framstegsvänligt. Det är "en tillbakablickande och än mer långtgående version av den gamla frihandelsagenda som utformats av och för världens största multinationella företag", står det i det gemensamma uttalandet. Amerikanska transnationella jättar kan genom sina kanadensiska dotterbolag använda CETA fullt ut för att inom EU gå till angrepp mot nuvarande och framtida lagar och regler som de anser är betungande. Samtidigt gör avtalet det möjligt för storföretag utanför EU att via sina europeiska dotterbolag angripa samhällsviktiga regelverk i Kanada.

CETA befäster en investeringsordning som utesluter de genuint framstegsvänliga investeringsåtgärder som framtida regeringar behöver ta till för att nå demokratiska mål och minska ojämlikheten. Handelsavtalets nya utformning har inget att erbjuda. Motståndet måste vara välorganiserat om CETA ska stoppas.