Handelsavtalen och storföretagens kupp i samband med Stillahavsländernas frihandelsprogram TPP – motståndet måste fortsätta!

Efter åtta år av hemliga förhandlingar ska nu de tolv ingående länderna* underteckna Stillahavsländernas frihandelsprogram TPP i Nya Zeeland den 4 februari. Avtalstexten – som offentliggjordes först i november förra året – bekräftar det som kritikerna hävdat sedan delar av utkasten till kapitlen läckts och blivit tillgängliga, eller rentav ännu längre eftersom storföretagen aldrig hymlat med vad som är deras mål. Den slutliga versionen av TPP-avtalet visar att storföretagen fått vad de ville ha: ett handelsavtal som hotar demokratin.

Det står nu alltså klart att avtalet ger omfattande nya befogenheter åt transnationella investerare. Formellt uttrycks detta som deras ”rätt” att stämma regeringar och få sin sak behandlad i slutna skiljedomsorgan. Regeringar kan stämmas för eventuella lagar, förordningar, domstolsbeslut eller åtgärder som inte uppfyller investerarnas så kallade ”förväntningar”. Det är alltså fråga om den ökända ISDS-mekanismen för lösning av tvister mellan investerare och stat. I liknande handels- och investeringsavtal har storföretagen framgångsrikt använt ISDS-mekanismen för att ifrågasätta staters möjlighet att förbjuda eller begränsa tillverkning, transporter och avfallshantering av giftiga kemikalier, reglera vattenvård och markresurser, främja alternativ energi, fastställa vatten- och elavgifter, omstrukturera statsskulder, avskaffa giftiga bekämpningsmedel, upprätthålla livsmedelssäkerheten och kräva att företag innehållsdeklarerar sina produkter på lämpligt sätt. TPP-avtalet formaliserar de värsta avarterna av mekanismen och inför en tänjbar definition av begreppet ”investering”, som ger utomrättsliga befogenheter åt transnationella ägare av aktier, obligationer, immateriella rättigheter och spekulativa finansiella instrument som derivat, licenser, koncessioner och tillstånd. Frihandelsprogrammet utvidgar ISDS-mekanismen till att även omfatta klagomål rörande finansiella tjänster och ger transnationella investerare rätt att ifrågasätta lagstiftningsåtgärder som inte uppfyller deras ”förväntningar” eller en ”minimistandard för behandling”. Det här underminerar även de blygsamma åtgärder som vidtogs efter den finansiella härdsmältan 2008, gör det svårt att bygga vidare på dem och lägger grunden för nästa bankkris.

TPP-avtalets kapitel om immaterialrätt förlänger och utvidgar det befintliga upphovsrätts- och patentskyddet och gör det möjligt att stämma stater för deras prissättning och upphandlingsregler rörande livsviktiga läkemedel. Signatärstaterna åtar sig att underteckna ett fördrag från 1991, den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter, som garanterar storföretag ”rätten” att patentera varje växtart och gör det förbjudet för bönder att handla med detta utsäde. Andra regler öppnar dörren för storföretag att överklaga offentlig tillsyn av bioteknik och gör det svårare att motarbeta en ytterligare utbredning av (patentskyddade) genetiskt modifierade växter och de bekämpningsmedel som hör ihop med dem.

Regelverk för hushållsnära tjänster kan enligt avtalet överklagas av investerare om den tillämpliga lagstiftningen inte är ”rimlig, objektiv och opartisk”. Även om TPP-avtalet inte innehåller något kapitel om offentlig upphandling så måste undertecknarna inom tre år börja förhandla om ”utvidgad tillämpning”.

TPP går mycket längre än rådande WTO-regler, ja till och med längre än många bestämmelser i regionala och bilaterala handels- och investeringsavtal som redan är ”WTO-plus” på områden som transnationella investerare länge försökt öppna upp, till exempel immaterialrätt, finansiella tjänster, livsmedel och jordbruk, och bioteknik. Frihandelsprogrammet underminerar staters demokratiska rätt att tillgodose samhällsintresset genom lagar och förordningar och undergräver därmed grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till mat, hälso- och sjukvård och utbildning. Om avtalet ratificeras blir det ännu svårare att med hjälp av offentliga investeringar skapa högkvalitativa jobb, främja hållbar livsmedelsproduktion och hantera klimatförändringen.

Storföretagens kuppförsök kommer till uttryck i skrivningar som lovar att skydda staters rätt att lagstifta för att tillgodose samhällsintresset – förutsatt att lagarna underställs marknadsdisciplinen, motsvarar investerarnas ”förväntningar” och ”inte är diskriminerande” Med TPP är det förvisso möjligt för stater att stifta lagar – men bara om de är villiga att betala miljonbelopp till transnationella företagsjättar och deras juridiska ombud. I kapitlet om arbetstagarnas rättigheter åläggs (endast!) tre länder – Brunei, Malaysia och Vietnam – att införliva ILO:s kärnkonventioner i sin lagstiftning. Men i huvudsak är skrivningarna i kapitlet retoriska och omöjliga att tillämpa. Miljökapitlet – som Obama-administrationen basunerat ut som det kraftfullaste någonsin i ett internationellt handelsavtal – är i själva verket en försämring jämfört med USA:s övriga internationella miljöåtaganden. Mer oroväckande är att ett fördrag som ger sådana generella befogenheter åt privata storföretag knappast kan ”balanseras” med arbetsrättsliga och miljömässiga åtgärder. Och enligt avtalsprocessen måste signatärstaterna se till att landets lagar harmonierar med investerarnas ”rättigheter” i avtalet. Om arbetarrörelsen vill främja sina egna mål måste TPP-programmet och liknande avtal bekämpas, inte ändras eller ”förbättras”. </p>Fackföreningsrörelsen och deras allierade har nu möjlighet att stoppa TPP-avtalet. Undertecknandet av avtalet måste följas av att signatärstaterna ratificerar det. Men det räcker med att sex länder som motsvarar minst 60 % av de tolv ländernas samlade ekonomi ratificerar det för att det ska träda i kraft för dessa sex. Kampanjer mot TPP-avtalet har lyckats skapa global medvetenhet om avtalets skadeverkningar. Och valet i USA i år späder på kontroversen och ovissheten kring ratificeringsprocessen i USA och de andra ekonomiska storspelarna. Arbetarrörelsen och våra allierade måste till fullo ta tillvara den möjlighet som detta innebär.

----------------------
* Australien, Brunei, Kanada, Chile, Japan, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore, USA och Vietnam.