Nestlés ”nya verklighet” förvillande lik den gamla – företaget klämmer åt de anställda

Nestlés färska årsredovisning för 2011 – som inleds med ett brev med det familjära tilltalet ”Kära aktieägare” – försöker engagera läsaren (som ändå hoppar över jargongen och går rakt på siffrorna) genom att redan i början varna för en ”ny verklighet”. Men för de anställda ser den nya verkligheten ut som den gamla vanliga – där deras rättigheter angrips för att investerarna ska tjäna en hacka.

Enligt Nestlé kännetecknas den nya verkligheten ”av politisk oro, ekonomisk ovisshet, svag tillväxt på utvecklade marknader, höggradig instabilitet på råvaru-, valuta- och aktiemarknaden… men även av dynamisk tillväxt på tillväxtmarknader, stigande välfärd, stegvisa förändringar i teknik och digital kommunikation, nya marknader och nya sätt att nå konsumenter och rentav ett ökande antal konsumenter.”

Men tittar man närmare på siffrorna och justerar för valutakursen så ser man att den dynamiska tillväxten finns på främst ett område: utdelningen till aktieägarna. Nestlé rekommenderar de ”kära aktieägarna” att höja utdelningen på aktien med 5,4 %, från 1,85 CHF till 1,95 CHF. Aktieägarna lär naturligtvis välkomna förslaget på aktiestämman i april. Det följer på den kraftiga höjningen 2010 från 1,60 CHF till 1,85. Tar man dessutom med de senaste årens aktieåterköp värda tiotals miljarder CHF så är det uppenbart att den snabbaste tillväxten i Nestlé är den som sker direkt i aktieägarnas fickor.

Den 16 februari påpekade en kommentator i Financial Times i en artikel med det passande namnet ”Nestlé: bakom den polerade ytan” att ”kassaflödet från verksamheten förra året minskade med en femtedel om man räknar bort effekten av avyttringar. Nestlés krav på högre utdelning på aktien betyder att utdelningskvoten nu motsvarar 60 procent av rörelsens kassaflöde, vilket är dubbelt så mycket som för fyra år sedan [vår kursivering].” Här har vi alltså den ”dynamiska tillväxtens” motor. ”Good Food, Good Life”: ett gott liv med god mat och hög aktieutdelning!

Nestlés expansion har alltid gått hand i hand med en flexibel tolkning av lagregler och juridiska ramverk som ofta ser mellan fingrarna med den strängare tillämpningen av internationella normer och standarder, till exempel arbetsnormer. Årsredovisningen upplyser läsaren om att Nestlé ”erkänner” FN:s ramverk för företagande och mänskliga rättigheter. Det måste de faktiskt oavsett om de vill det eller inte: FN-principerna är införlivade i OECD:s riktlinjer för multinationella företag. ”Vårt program för människorättsinriktad företagsbesiktning omfattar riskbedömning, konsekvensbedömning, utbildning och övervakning. Det samordnas av vår arbetsgrupp för mänskliga rättigheter.”

Den skumma arbetsgruppen lyckades missa en mejeriverksamhet i Kabirwala i Pakistan där hundratals tillfälligt anställda (”entreprenörer” enligt företaget) systematiskt exploaterades och bara fick betalt när det fanns arbetsuppgifter. Trots att de i åratal utförde exakt samma jobb som den fast anställda personalen fick de bara en bråkdel av deras lön och förmåner.

Arbetsgruppens riskbedömning ansåg tydligen inte att de mänskliga rättigheterna var i farozonen när hundratals av de tillfälliganställda arbetarna fick sparken för att de tillvaratog sina lagstadgade rättigheter. Och inte heller när företaget upprepade gånger struntade i och bröt mot domstolsbeslut och polisanmälde arbetarnas rättsprocess mot företaget.

I åratal vägrade företagsledningen på Nescaféfabriken i Panjang i Indonesien låta det IUL-anslutna facket förhandla om lönen. I fjol medgav företaget slutligen att kollektiva förhandlingar faktiskt också omfattar löneförhandlingar. När förhandlingarna bröt samman och facket inledde en strejk hämnades företagsledningen genom att godtyckligt avskeda 53 fackmedlemmar – efter att ett avtal undertecknats om att avblåsa strejken och arbetet återupptagits!

De här och flera andra långvariga missförhållanden fångade Nestlé aldrig upp i sin människorättsliga riskbedömning. Och arbetsgruppen för mänskliga rättigheter verkar tycka att det är okej att cheferna tar i med hårdhandskarna mot bråkstakar som är fräcka nog att informera företaget om missförhållanden. För Nestlés anställda ser den nya verkligheten ut precis som den gamla: företaget klämmer åt deras rättigheter i hopp om att tjäna en slant.

Hur ser det egentligen ut med de mänskliga rättigheterna i Nestlésystemet? Svaret hittar vi inte hos arbetsgruppen för mänskliga rättigheter eller i Nestlés internrevision. Investerarna borde titta lite närmare på den saken.